Mitt liv som Au Pair i Boston

Ikväll åkte Kristin hem till lilla Sverige igen efter nästan 2 år här. Jag och Kathrine var på flygplatsen och vinkade farväl till henne. När vi kom dit satt hon där tårögd med alla sina grejer. Usch de va inte kul :( Kristin, ja hoppas verkligen att resan hem går bra och att du inte kommer sakna oss allt för mkt ;) Lova att äta massa vaniljyoghurt och lösviktsgodis åt mig ;) Vi ses hemma i Sverige igen before u know it!

Det är konstigt det här. Man lämnar sitt liv i Sverige och startar ett helt nytt här. Man kommer hit vilse och ensam, utan tro att man någonsin kommer trivas här. Men man bygger upp nya kontaker, man får nya intressen, man gör saker man aldrig skulle ha gjort hemma och helt plötsligt inser man att man känner sig hemma, fastän man lever ett helt annat liv. Nu är plötsligt Au pair livet ens liv. Jag har lagt mitt andra liv åt sidan för ett tag. Det tror jag är ganska viktigt att man gör för att verkligen trivas på ett nytt ställe. Man måste fokusera helt på sitt nya liv och inte tänka bakåt så mkt. Man har alltid kvar sitt andra liv hemma. Men det måste ändå kännas konstigt att efter 1 (eller 2) år bara lämna allt och plocka fram sitt gamla liv igen. Undrar hur jag kommer känna när jag kommer hem. Jag vet att allt kommer vara precis som vanligt, men tänk om jag förändrats att jag inte kommer att känna mig hemma igen? Fast det tror jag inte, jag älskar Sverige och jag har massa saker att se fram emot när jag kommer hem :)

Jag var inne på skype flera ggr igår, men då var inte du inne. Vi hörs imorgon.

Hola!

Idag jobbade jag, hade Ida nästan hela dan. På förmiddagen åkte vi till biblioteket i Burlington där vi lekte lite och lyssnade på sagor. Det var jättemysigt hihi. Jag har velat gå på storytime flera ggr, men det gick aldrig med mina förra barn. Dom var alldeles för hyper, spec. Jayden, han kunde inte sitta stilla en sekund..... Usch, ja mår dåligt bara av att tänka på det.. På eftermiddagen var vi ute och promenerade. Det var sååååååå fint väder :) Ska tydligen bli ännu bättre imorgon :)  Visst mår man så mkt bättre av vår? Ikväll orkade jag faktiskt sminka mig och ta på mig några snygga kläder OCH på vägen till Kathrine störde jag mig inte på Kiss 108, trots att dom har spelat samma låtar nu i 5 månader, utan jag sjöng faktiskt med. Chockerande, ja vet ;)
Runt 6 tiden skjutsade jag Björn till biltillverkaren! Nu har vi en till bil :D Fast den var ganska ful haha. Sjuukt liten och ihoptryckt. Ska ta kort på den så ni får se :) På kvällen åkte jag, Kathrine och Kristin till Wellesly och åt sista sushimiddagen tillsammans alla 3.. Jag behövde verkligen komma ut lite kände ja :P Ja tror båda märkte att jag känt mig lite ensam dom senaste dagarna, varav mitt sociala liv bestått av grannar, mammor och kundvagnssamlare. 

Kristin åker hem på torsdag kväll.. Usch, ja kommer gråta. ja e inte bra på farväl.

Imorgon jobbar jag lite på morgonen, ska skjutsa Ida till dagis. Sen ska ja och Kristin åka till Harvard Square :)

Imorse mådde jag inte så bra. Jag är fortfarande förkyld och det kändes såå segt att behöva jobba 10 h idag, men sånt e livet.. Ida kunde som tur va leka mkt för sig själv, så ja hade en mkt luuugn dag :) På eftermiddagen gick vi en promenad bort mot Emilias skola. Det är så skönt att gå promenader med lilltjejen och hon älskar att vara ute också :) Synd bara att det är så tråkiga vägar här, bara bilvägar överallt. En sak som jag älskar med USA är att folk är så mkt mer öppna och sociala här än hemma. När jag och Ida är ute och går t ex och vi möter nån på vägen, hälsar man alltid glatt till varandra. Ibland kan man säga nåt om hur skönt vädret är eller så vill de hälsa lite på Ida. Det känns på nåt sätt helt naturligt här, även om man aldrig sett människan tidigare. Det skulle aldrig hända hemma. Svenskar är såå tråkiga egentligen.

En annan sak när jag precis flyttat hit till Lexington, blev jag jättepositivt bemött. Många grannar hälsade mig välkommen och flera sa att om jag behöver hjälp med nåt nån gång så skulle jag inte tveka att be dom om hjälp. Mycket må va ytligt, men det är fan så mycket trevligare än att bli ignorerad.

Så här vacker är jag idag.. Jag har inte gjort nånting idag och har inga planer heller för den delen.. skööönt. Snart ska min familj åka till några vänner i newton så jag är snart ensam hemma :) Jag ska titta på ebba och didrik snart. Det kallar jag underhållning..

Den stora frågan idag är om det är pollenallergin eller en förkylning jag känner av? Jag har för 1 h sen, tagit ett allergipiller. Jag känner ingen förbättring för att vara helt ärlig, så jag ska snart testa ett förkylningspiller. Den spännande fortsättningen följer...

   

Crazy maki                                                                     Spicy tuna

jämt, avklippt, det var noggrant gjort, det tog tid, lååång tid.

Sen kom föningen, tog nog minst 20 min. Jag ville bara föna håret rakt och det blev det också.. förutom topparna som var böjde utåt istället för inåt. jag var som tagen ur en 60-talsfilm. Min lugg hade volym, mer behöver jag inte säga.

Fredagen jobbade jag lite. Jag, Emilia och Mia var på en internationell kväll på skolan. Det var kanske 15 olika nationaliteter som hade bord med lite grejer och mat som alla skulle undersöka. Vi hade såklart ett svensk bord med svensk flagga, bilder på kungaparet, dalahäst och havrebollar. Det var faktiskt riktigt roligt att stå där och servera :) Jag träffade helt otippat en släkting till min förra familj som hade ett bord också.

På lördagen behövde jag inte jobba för att jag jobbat så hårt på den internationella kvällen haha :P Så jag tog det ganska lungt på lördagen, Kristin kom över och åt middag här och senare på kvällen drog vi ut. Dock kom vi inte så långt haha, på första stället ville dom inte släppa in mig för att jag var under 21 (men Kathrine som e 20 kom in!!). Så vi var tvungna att gå till Bills Bar istället, men vad händer där? Jag kommer in, men när Kathrine ska in säger vakten att hon är för full. Katie försöker hjälpa henne med att säga att hon pratar konstigt för att hon kommer från Danmark, haha. Men det hjälpte inte det minsta, så vi kom inte in! Vi hamnade istället på nån restaurang/bar? där vi tröståt nachos. Sen lyckades vi hamna på ett diner i winchester, där ja åt typ en halv våffla med jordgubbar och grädde. OM jag var mätt!!!!

På söndagen mådde jag inte så braaa... Vi förlorade en timme också, gjorde ju inte saken bättre.. Jag och Kathrine lyckades i alla fall pallra oss upp ur sängen och åka till Arlington för att äta sushi. Sen cruisa vi runt lite och hamnade i Cambridge och till slut i Boston. Sen var jag dööööööööd.. På kvällen hade vi Rachel och Emma (Emilias kompisar) samt deras mamma Meg över på tacosmiddag. mysigt! Sen var det läggdags för min del...