Mitt liv som Au Pair i Boston

Nu i efter hand är jag väldigt glad att jag hamnade i familjen Lamoretti först! Det får mig att uppskatta den här familjen så mycket mer! Här känner jag mig så mycket mer avslappnad! Jag känner att jag hör hemma här :) Mia och Björn respekterar mig och behandlar mig som en vuxen och jag vet att om ett tag kommer jag att känna mig som en del av familjen. Det är väl nåt jag inte tänkt på innan jag åkte till USA, men nu inser jag hur viktigt det är för mig. I min förra familj var jag aldrig en del av familjen och det var därför jag aldrig kände mig hemma där. Jag var deras Au Pair som skulle bo hos dom i ett år. Punkt. Här är det mer som, precis som dom säger, att jag är deras kusin från Sverige som hälsar på. Jag är inte bara deras Au Pair. Jag bodde hos min förra familj i 4 månader och inte en enda gång har jag satt mig och tittat på TV i deras vardagsrum. Även om de är på övervåningen och jag kan sitta där, har jag aldrig gjort det. Här dök jag ner i deras soffa 2 dagar efter jag kom hit. Säger inte det ganska mycket?

Jag är glad att jag fick uppleva en amerikansk familj i 4 månader. Jag har lärt mig mer engelska och upplevt en del av det amerikanska sättet att uppfostra barn. Både positiva och negativa saker. Jag har också upplevt ett, för mig, konstigt förhållande mellan 2 människor.


Någonting som jag uppskattade med min förra familj var att de hade ett välstädat hus.... Här är det, hmm, ganska stökigt... Men man kan inte få allt :P