Mitt liv som Au Pair i Boston

Imorse mådde jag inte så bra. Jag är fortfarande förkyld och det kändes såå segt att behöva jobba 10 h idag, men sånt e livet.. Ida kunde som tur va leka mkt för sig själv, så ja hade en mkt luuugn dag :) På eftermiddagen gick vi en promenad bort mot Emilias skola. Det är så skönt att gå promenader med lilltjejen och hon älskar att vara ute också :) Synd bara att det är så tråkiga vägar här, bara bilvägar överallt. En sak som jag älskar med USA är att folk är så mkt mer öppna och sociala här än hemma. När jag och Ida är ute och går t ex och vi möter nån på vägen, hälsar man alltid glatt till varandra. Ibland kan man säga nåt om hur skönt vädret är eller så vill de hälsa lite på Ida. Det känns på nåt sätt helt naturligt här, även om man aldrig sett människan tidigare. Det skulle aldrig hända hemma. Svenskar är såå tråkiga egentligen.

En annan sak när jag precis flyttat hit till Lexington, blev jag jättepositivt bemött. Många grannar hälsade mig välkommen och flera sa att om jag behöver hjälp med nåt nån gång så skulle jag inte tveka att be dom om hjälp. Mycket må va ytligt, men det är fan så mycket trevligare än att bli ignorerad.