Mitt liv som Au Pair i Boston

Ikväll åkte Kristin hem till lilla Sverige igen efter nästan 2 år här. Jag och Kathrine var på flygplatsen och vinkade farväl till henne. När vi kom dit satt hon där tårögd med alla sina grejer. Usch de va inte kul :( Kristin, ja hoppas verkligen att resan hem går bra och att du inte kommer sakna oss allt för mkt ;) Lova att äta massa vaniljyoghurt och lösviktsgodis åt mig ;) Vi ses hemma i Sverige igen before u know it!

Det är konstigt det här. Man lämnar sitt liv i Sverige och startar ett helt nytt här. Man kommer hit vilse och ensam, utan tro att man någonsin kommer trivas här. Men man bygger upp nya kontaker, man får nya intressen, man gör saker man aldrig skulle ha gjort hemma och helt plötsligt inser man att man känner sig hemma, fastän man lever ett helt annat liv. Nu är plötsligt Au pair livet ens liv. Jag har lagt mitt andra liv åt sidan för ett tag. Det tror jag är ganska viktigt att man gör för att verkligen trivas på ett nytt ställe. Man måste fokusera helt på sitt nya liv och inte tänka bakåt så mkt. Man har alltid kvar sitt andra liv hemma. Men det måste ändå kännas konstigt att efter 1 (eller 2) år bara lämna allt och plocka fram sitt gamla liv igen. Undrar hur jag kommer känna när jag kommer hem. Jag vet att allt kommer vara precis som vanligt, men tänk om jag förändrats att jag inte kommer att känna mig hemma igen? Fast det tror jag inte, jag älskar Sverige och jag har massa saker att se fram emot när jag kommer hem :)