Mitt liv som Au Pair i Boston

Det kanns lite jobbigt att bara ga runt har hemma och vanta pa att jag ska hora nat fran den svenska familjen. Jag har inte riktigt hort nat fran dom pa nagra dagar och jag vet inte hur langt de har kommit med registreringen till au pair formedlingen. Min familj pratar om vad som ska ske nagra manader framat och Dominick pratar pa om vad vi ska gora i sommar. Har gar jag runt och latsas som att solen skiner, men att jag egentligen har planer pa att lamna dom. Samtidigt vet jag inte nar jag kommer byta familj. Jag ar liksom i ett mellanting och jag hatar mellanting. Jag hatar att inte veta vad som hander. Det finns ingenting jag kan gora at saken heller, bollen ligger inte i mina hander. Det anda jag kan gora ar att vanta..

Jag ar trott pa att vanta.